Ja det är hon på bilden. Som är en lipsill alltså. Kanske inte lipsill just då, bilden togs häromdagen. Men idag. & hon på bilden är ju då jag...


Amningshormoner eller alla övriga hormoner som rusar runt i kroppen är nog bovarna i dramat. Har haft turen att sluppit deppighet osv i samband med när jag fått barn. Inte varit särskilt trött heller, inte sådär mörk-under-ögonen-och-grusig-syn-trött i alla fall. Trött, ja absolut, till och från men inte sådär så jag nästan ramlat ihop. Min dipp har jag i slutet på graviditeten, då är jag grymt trött, har hormonrus och pendlar mellan att vara lycklig, arg och ledsen typ ;-)


Men idag hände något. Jag fick spelet på att det var så himla rörigt här hemma, saker överallt, smutsigt, massor tvätt, diskbänken full med disk osv. Jag kan sura ihop för det annars med men idag var det av en annan dimension. Kaoset kom åt mig, helt och hållet. Kändes övermäktigt.

Har haft tandvärk hela helgen och när jag ringde tandl i fredags så var de på kurs så jag ringde imorse igen. Fick tid idag på em. Skulle hoppa in i duschen en dryg timme innan jag skulle vara där men kunde inte uppbringa en enda badhandduk. Alla och då menar jag ALLA, för vi har många, låg i tvätten. Inte ens en vanlig handduk fanns.


Då brast det. Jag satte mig på en stol i tvättstugan och tjöt. Arg. Uppgiven. Trött.


Ingen upptäckte mig. & det gick över rätt snabbt men kände mig gråtmild efter.


Väl hos tandl så hade nog min tandl en dålig dag eller var bara uppriktigt irriterad på mig. När jag påbörjade min behandling denna gång så sa hon att jag inte skulle betala per gång (har varit där två ggr innan dag) då hon ville kolla vad det totala skulle bli, karens osv eftersom det var ett par större jobb som behövde göras. Jag fick i slutet av graviditeten omboka tider vid ett par tillfällen då jag på slutet pga foglossning och illamående hade jättesvårt att ligga på rygg. Sen ville jag inte springa till tandl direkt efter förlossningen så sista gången jag ombokade bad jag om en tid lite längre fram så lilleman skulle vara några veckor. & den är nu på onsdag. Idag var ju en akuttid.


Hon borrade upp tanden som jag har ont i och la i något. Tanden måste rotfyllas eller dras ut. När hon meddelar det så säger hon lite kort "-Frågan är ju om det är någon idé att påbörja en rotfyllning eftersom du har så svårt att komma hit". Jag förklarar då igen läget vilket jag även gjort i telefonen när jag ombokat. Men hon släppte det inte riktigt ändå utan sa något liknande senare med. Sen när jag var klar så tittar hon i datorn och säger "-& inte har du betalat någon gång heller!". Då surnar jag till och säger det hon sagt till mig och att ingen därmed sagt att jag skulle betala, då svarar hon "-Så kan jag inte sagt riktigt, för så gör vi nämligen inte". Nähä tänkte jag, märkligt att hon då sagt så! Hon avslutar med att säga "-Då får du betala allt det idag". Sättet hon säger det på får mig att vilja lipa. Igen. Känner mig tillplattad. Som ett litet barn som blivit uppläxad av en främling. Usch, kände mig pytteliten. Ville bara krypa under min sten och inte komma fram mer.


Sen hem och laga mat, en ny rätt jag inte testat. Som blev mindre god, så att säga. Rätt avslutning på fel dag kanske, maten följde ju i alla fall dagens röda tråd. Allt totalt fel.


Känner mig fortfarande vek, lipig. & har ont i tanden. Så ska ta och krypa ner nu och hoppas få sova lite. & få vakna till en bättre dag imorgon.


Natti!