Jag älskar julen, eller jag VILL älska julen. Jag är uppvuxen med härliga traditioner vid jul och har bara mysminnen från mina barndoms jular. Föräldrar, syskon, mostrar, morbröder, kusiner, alla samlade hemma hos mormor och morfar på julafton. Brasa i öppna spisen, änglaspel, krubba, tomtar, oändliga mängder mat och godis. Vi ungar fullkomligen älskade julen.

Själv uppnår jag inte riktigt det här. Jag vill så gärna. Jag tror dessvärre att barnen faktiskt inte har samma myskänsla kring julen som jag hade. Visst har de samma spänning och längtan men allt innan... Eller är det en vuxengrej, att man vill finna den där rofyllda, mysiga, stämningsfulla känslan dagarna innan jul? Barnen är nog kanske mer fokuserade på själva julafton.

Vi bakar, gör julgodis, pyntar och klär gran sånt som sig typ bör till jul men jag hittar inte känslan. Blir nästan lite depp över det istället. Kanske är det en inre önskan att hitta den där barndomskänslan och när den inte infinner sig så kommer en slags besvikelse. Känslan jag omdevetet söker utan att finna kanske hör just barndomen till.

Jag menar som vuxen och förälder är man ju för tusan på väg någonstans hela tiden veckan innan jul. Är det inte till mataffären, leksaksaffären eller julklappsinslagning så är hjärnkontoret på väg långt in i planeringar osv. Oundviklig stress. Inget får glömmas, minsta lilla sillburk måste vara på plats. Rättvisa i barnaskaran när det kommer till klapparna och de största önskar sig ju grejer värt en halv förmögenhet.

Som en kompis skrev på Facebook "-När ska man ha de där mysiga glöggkvällarna då?!". Det ligger något i det. För min del är det nog mer, när ska jag hinna ta familjen och sätta oss i soffan, fika, spela julmusik, prata, kramas och njuta av brasan. Det finns inte en sekund tillövers för en sådan sak innan jul känns det som. Frustration!

Julafton kommer oavsett vad och den blir mysig och stämningsfull med en hög förväntansfulla barn som inte tycker tiden kan gå nog fort tills tomten kommer. Det vet jag. Men det är ju innan jag vill njuta, hinna längta och se fram emot julen. Koppla av och ha det mysigt.

Något annat år kanske det blir så ;-)

Jag är när allt väl kommer omkring barnsligt förtjust i julen men måste nog lära mig att jag är vuxen och inte kan förvänta mig ett barns inre magiska känsla...