Inatt har jag inte sovit mycket, vet inte hur många ggr jag fått gå upp på toa. Denne lille kille trycker ständigt på urinblåsan verkar det som. Sen har jag haft massor onda förvärkar. Mitt i sömnlösheten hoppade självömkan på mig, låg och tänkte på alla som förlossningen startar med att vattnet går utan några som helst förkänningar och någon timme senare är värkarbetet igång. Orättvist. Nu har jag haft ont i flera veckor och har ändå samma kraftprov kvar. Så som ni hör så tyckte jag lite synd om mig själv. Idag har det gått över :-) Tycker bara att det är allmänt jobbigt nu.

Lova har eftermiddagstid på dagis på onsdagar så jag hoppades på lite sovmorgon med henne men nix, halv sju hade hon sovit klart. Ungefär i samma veva kom Julia upp. Jag var helt död då. Julia sa att hon kunde ta upp Lova vilket hon gjorde. Hon gav Lova yogurt och stekte ägg till sig själv och fixade frukost. Kom sen in med Lova och sa att hon skulle gå till bussen. Just då kände jag mig helt usel som legat medvetslös i sovrummet medan min 11-åring tog hand om lillasyster samtidigt som hon fixade med sig själv. Men oerhört tacksam för den timme jag fick sova. Min stora fina unge är så duktig. Världens snällaste storasyster och full med omtanke när inte tonårsmonstret har henne i sina klor ;-) I eftermiddag ska jag tacka henne lite mer ordentligt och kanske bjuda på någon fika eller så. Hon börjar bli så stor att jag knappt fattar det. <3

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe sen dansa med snabeldraken innan lunchfix och slutligen dagis med lillsnörpa.

I eftermiddag kommer en tjej och kollar på vagnen :-) 3 st som hörde av sig igår, så får ta dom i turordning om inte den första köper den förstås.