I ett hem med 6 personer är det ohållbart att ordningen ska hållas av 1 person, det har jag insett. Jag insåg för längesen att bara med 3 barn kunde jag inte förvänta mig samma ordning som jag själv önskade ha omkring mig och det är helt ok. Men att gå från lite oordning till ett stort kaos får mig att må skit. Jag blir på kass humör och vantrivs något enormt. & jag kan omöjligen dra lasset att ensam hålla ordning på hela hemmet.

Jag plockar och grejar i oändlighet känns det som, när jag fixat köket går jag till nästa rum för att sen återvända till köket där det är dags att börja om.

Det är delvis vårt eget fel för vi har uppenbarligen inte haft tydliga "ordningsregler" för barnen men jag försöker bryta det. Sakta men säkert men det blir än så länge ofta ett mindre krig när krav ställs på barnen att de måste hjälpa till etc. Då smyger sig inkonsekvensen på, det är inte alltid jag är upplagd för att fightas och gör då hellre jobbet själv. Inte bra.

Vi måste sätta spärrar på lådorna för liten Elliot fullkomligen kastar ut allt han kommer åt i lådorna (han kommer bara åt lådorna med ofarliga grejer i är väl bäst att tillägga). Lova är en tös av den stökiga sorten, hon kastar ut ALLA sina saker i rummet, sprider dom i hela huset, kastar ner kuddarna från soffan för att hon ska rida häst på armstöden, hämtar ALLA bestick för att hon ska ha bjudning vid matsalsbordet osv osv. Gulligt? Ja leken i sig är oerhört charmig men allt stök som uppkommer omkring lekarna är mindre gulligt faktiskt.

De stora har mer olater för sig i stil med att slänga kläder överallt, inte plocka undan efter sig i köket när de ätit osv.

Fred gör så gott han kan när det kommer till ordning ;-) Han fixar precis som jag med vardagsbestyren såsom disk, tvätt osv men det behövs mer, för huset kan vändas uppochner på 1 sekund känns det som om alla får härja fritt.

Dessvärre innebär detta mycket tjat och jag är duktigt less på min egen stämma, plocka upp det, lägg tillbaka det där nu, kasta inte sakerna, häng upp era kläder bla bla bla bla. & just bla bla bla är nog vad barnen hör :-S

Så vad göra då för att få ett samarbete och att alla känner ansvar och delaktighet i att hemmet hålls i ordning och att var och en tar reda på sina egna saker? Vet inte riktigt hur för idéerna kring hur det ska göras falerar när det kommer till en viss liten dam i familjen. I denna ljuva trots hon nu befinner sig i så gör hon ju hyss på pin kiv och fullkomligen vägrar att plocka upp efter sig.

Hur det än är så kan jag ju nästan garantera att alla i familjen skulle tycka att det vore så mycket trivsammare med lite mer ordning, slippa mitt tjat och dåliga humör pga ett rörigt hem.

Nej jag är verkligen inte pedantisk, vill bara inte ha kläder överallt, leksaker över hela golven, bestick och köksredskap i alla rum utom i köket....

Hur gör ni hemma? Har några tips?