Jag sa till Lova häromdagen, som jag gör dagligen, "-Jag älskar dig Lova!" och hon svarar med en självklar ton "-Ja!". Hon tillägger sen "-Men jag älskar inte dig", utan att ens titta på mig utan hon fortsatte pyssla med sitt lego. Hon sa det med en sådan coolhet, lugn och trygghet att jag bara älskade henne ännu mer, om det nu är möjligt ;-) Hon kunde säga detta, precis som om hon sa att bilen var blå för att hon vet att jag älskar henne ändå. Jag älskar henne alltid. & just då kanske hon inte älskade mig, eller bara inte behövde mig och det är en sådan föräldrabekräftelse att ens barn kan visa sådana uttryck med. Då känner jag att hon är trygg i vår kärlek.