Det var en rubrik på någon artikel jag såg igår som fick mig att börja tänka på människor som sitter fängslade och som egentligen är oskyldiga. I vårat land är det nog inte fullt så vanligt men tänk runtom i världen. Där det dessutom är ett långt vidrigare (bättre i de fall då skyldiga straffas förstås) rättssystem med straff som inte kan jämföras med de vi har i Sverige.

 

Tänk att inse under rättegångstiden att loppet är kört, att du kommer åka in på lång tid för något du inte har gjort. Att inte bli trodd. Att inte få fram bevisen som styrker att du är oskyldig. Vilken panik. Frustration. Uppgivenhet.

 

Vilket skräckscenario.

 

Undrar hur man som människa gör för att inte bli psykiskt sjuk efter många år i fängelse fullt medveten om att du inget har gjort. Hur hanterar man alla känslor som fullkomligen borde få en att gå sönder och samman inombords till slut. Hur gör man för att inte bli bitter. 

 

Eller är det kanske oundvikligt. Man blir alla de där otrevliga sakerna.

 

Vilken misstro till rättssystemet, till samhällets skyddsnät och till ens eget värde som nog måste uppstå.

 

Tänk så mycket som pågår ute i världen i samma stund som jag sitter här med min kaffekopp och bloggar. Det här var ju bara en enda sak, som mina tankar svävade iväg med när jag såg den där rubriken...