Har känt mig dålig i över en vecka nu och till att börja med misstänkte jag ett skov av min magsjukdom men sen blev det bara värre och det tillkom en massa grejer så jag kände att det måste vara något annat. Var på vårdcentralen i måndags och de tog blodtryck, ekg samt flera ämnesomsättningsprover. Allt var bra.

 

Så igår fick det bli ett samtal till mag och tarm på US där jag "går med min mage". Idag ringde de tillbaka och hade en ordnat en tid på måndag morgon. Inte till min läkare men den jag skulle träffa ska sen konsultera min läkare. Ska till vårdcentralen imorgon och ta prover samt (ursäkta) lämna avföringsprov på fredag.

 

Jag kan inte minnas att jag känt mig såhär dålig såhär länge sen jag fick diagnosen för 7 år sen. Magen har varit helt uppblåst, jag har mått konstant illa, otaliga toalettbesök, yrsel och totalt slut både mentalt och fysiskt. Sista dagarna har jag inte tagit mig upp mer än när det varit dags för toalettbesök typ.

 

Missat en hel del i skolan med :-( Dessutom en av de kortaste kurserna så jag har varit borta mer än jag varit där denna kurs och även att jag blivit uppdaterade med information och anteckningar av kurskamrater så är det ju inte samma sak som att sitta på föreläsningarna och höra allt som sägs.

 

Ikväll har jag peppar peppar känt mig något lite bättre så jag hoppas så innerligt att det ska vända nu.

 

Imorgon har vi självskydd (typ självförsvar) och vill ju inte missa det men frågan är om jag orkar med fyspass nu. Mina kära basgruppkamrater har dock lovat att visa mig nästa vecka om jag inte kommer.

 

På fredag är vi lediga men på kvällen ska vi till HB med klassen, ett studentställe där vi ska äta och sen är nattklubb efter. Har sett fram emot det jättemycket men får se hur statusen är då. Nattklubb är jag väl inte dundersugen på men äta och umgås med alla fina kurskamrater har jag verkligen sett fram emot.

 

Antar att det blir en kortisonkur på måndag när jag kommer till läkaren men sist jag var där så ville läkaren att vi nästa gång skulle prata om eventuellt operation. Många blir symtomfria under en lång tid efter en operation och det är ju givetvis toppen men det känns inte bra att behöva opereras nu när jag går i skolan.

 

Känner mig lite ledsen för tillfällen, skolan som är så rolig och intressant och det har nu grusats av oro och stress pga denna himla magsjukdom samt att jag är less på att må såhär.

 

Tur jag har en finfin man vid min sida som inte klagar på min frånvaro i alla sysslor utan snällt gör allt som måste göras när jag är dålig ♥

 

Oj det blev ett långt gnälligt inlägg men det är ju min vardag just nu så tyvärr ;-)