Början på dagen kändes bra. Börja jobba igen och lite mjukstart då jag skulle till Mvc först. Skulle göra glukosbelastning, gjorde jag med Lova också och det var inga konstigheter. Denna gång fick jag lite för högt värde så på måndag ska jag till special mödravården på sjukhuset. Ingen fara på taket än men bra att kunna stoppa det innan det blir "allvarligt". Vore ju onekligen ganska skönt att slippa graviditetsdiabetes såhär i fjärde och sista graviditeten....

Gick med lite lågt mod mot jobbet.... Väl på jobbet kändes det bra förutom att jag kände mig totalt lost i alla nyheter, lösenord osv. Men det löste sig. Hade sen ett möte som rörde och upprörde och slutade i tårar för min del. Skyller på graviditetshormonerna. Betvivlar att jag skulle gråtit annars. Eller.... Jag vet inte....

Väl hemma kände jag mig ganska mättad, kändes som en inte alltför bra dag hade passerat. Tog en sväng med moppen genom skogen. En liten skogsväg vid oss som är på ca 4 km och som jag annars går eller cyklar men ikväll kändes gamla Puchen mest lockande. I en kurva har jag lite för hög fart, kommer lite för lång ut och på gränsen mellan grus och gräs tappar jag kontrollen och far iväg rakt ner i ett brant dike. Flyger av moppen. Dunk i backen! Tur jag hade hjälm (som jag alltid har) då pannan slog i rejält i backen. Slog i bröstkorgen, skrapade ena knät och ena underarmen. Blåmärke på ett finger och känner mig lite mörbultad här och var. Känner dock inget i magen som tur är. Så länge ingen blödning eller kraftig smärta uppkommer så är det inget att oroa sig för har jag fått meddelat.

Så nu 21.45 tänker jag att det är dags att lägga sig innan något riktigt allvarligt inträffar :-S

Hoppas på en betydligt bättre dag imorgon!

Sov gott!

På förmiddagen när jag satt med Lova i famnen och hon hade hög feber var hon som en liten trasdocka, glödhet och ville varken äta eller umgås. Bara vara. Ligga i min famn och slumra. Mina tankar gick då till de föräldrar som får genomgå varje förälders värsta mardröm. När ens barn blir allvarligt sjuk. De som får sitta och vaka över sina små liv i ovisshet om hur framtiden ska bli. De små barn som ska vara fulla av liv, energi och livsglädje men som istället ligger i smärtor, totalt orkeslöshet och är och får vara allt annat som ett barn ska behöva. Tankarna går som kalla kårar genom kroppen. Jag har bara lust att skrika "snälla låt allas våra små barn få vara!!!". Ingen kan förstå eller sätta sig in helt i det om man inte genomgått det men alla vi som förskonats från det och förhoppningsvis också ska fortsätta förskonas från det förstår ändock att det är det värsta tänkbara en familj kan drabbas av.

Det finns så mycket olika saker att skänka pengar till och om man nu väljer att skänka något så kan det vara svårt att välja. Många fonder och föreningar kontaktar en för att be om en bidragande slant och det är "lätt" att bara säga nej rakt av. Jag tycker dock att alla vi föräldrar bör skänka en slant åt exempelvis barncancerfonden. Det är det minsta vi kan göra. Istället för att köpa den där tidningen eller vad det må vara, skänk den till forskning för alla sjuka barn. Oavsett det är 10 kr eller 200 kr så är det en gåva och ett sätt att bidra till att sjukvården i slutänden ska kunna friskförklara fler och fler barn som drabbats av sjukdom. Ingen av oss vet om det är vi som en dag står där med ett sjukt barn och vår innersta önskan är att det skulle finnas mer pengar till forskning och vård.

Så tänk till och se över om inte just du skulle kunna skänka en månatlig summa till barncancerfonden.....

http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Gavor/

Aktör: Lova
Var: Hemma vid vårt köksbord
När: Vid måltiderna
Innehåll: En viss 1 1/2 åring drar igång sin show, dagligen vid egen vald måltid, med grimaser, ljud, sång och massa konster. Hon charmar och roar samtliga vid middagsbordet.

.... på mitt senaste inlägg. Tänkte idag att någon lottgud eller liknande borde stå på min sida efter mitt bedjande inlägg igår så jag köpte mig 3 trisslotter :-) 2 av dom innebar total förlust men den 3:dje!!!! Nu sitter jag här och funderar på vart vi ska åka.... Vart tycker ni att vi ska åka????

Jag kan bara inte sluta drömma om palmer, turkost och klart vatten, gassande sol, långa vita sandstränder, exotiska växter och frukter och ja ni vet allt det där.... Skulle så gärna vilja ta med mig familjen till något varmt ställe inte alltför långt bort. Skulle så gärna vilja göra det innan lillkillen kommer för sen känns det som att det inte kommer vara aktuellt att åka iväg på några år. Det ska ju vara lite njutning att åka iväg sådär och det blir nog lite sisådär med den saken om man har två riktigt små barn. Jo jag vet att familjen vad-de-nu-hette i "Familjen Annorlunda" drog iväg med alla sina 10 ungar men nej det är inget för mig. Dels är det ju grymma pengar och dels ska alla få ut lite av en resa och det tycker inte jag att riktigt små barn får. Inte föräldrarna heller ;-) Sen tror jag att de stora barnen skulle få stå tillbaka mycket för de små barnens behov och det är inte heller meningen.

SÅ, snälla ge mig en resa! Låt mig vinna på en lottjäkel, en resetävling på nätet....Ja vad som, bara snälla låt mig få ta med familjen på lite semester. PLEASE!

En liten presentation kanske skulle vara passande. Jag och min kära familj bor i ett stort hus på landet. Nu på hösten är det ibland vidrigt att bo just på landet faktiskt. Julia 11 år och Wilmer 9 år har jag sedan ett tidigare förhållande och Lova 1 1/2 år och den lilla killen i magen som väntas i mars har jag tillsammans med min sambo Fred 37 år. Själv är jag 34 år och heter då Nina :-) Surprise!

Det är ganska så fullt upp i denna familj i de flesta avseenden. En brutta i det härliga gränslandet mellan barn och tonåring, en kille som är mycket aktiv och gärna vill vara sysselsatt mest hela tiden, en liten brud som är mer uppe på möblerna än på golvet blandat med jobb, aktiviteter och allt annat som ett liv innebär.

Just nu sitter jag och våndas inför att jag troligen måste ringa min chef och säga att jag återigen inte kommer och jobbar för att det är sjukstuga här hemma. Lova har över 39 graders feber. Fred ska ha möte på sitt jobb just imorgon så han kan inte vara hemma. Nämnas kanske bör att jag inte jobba en enda dag efter semestern, vilket med andra ord innebär att jag inte jobbat sen i juni. Skulle börjat jobba i mitten på augusti efter semestern, blev sjukskriven då pga alla överväldigande gravsymptom. Var sjukskriven 1 mån drygt och sen har vi kört sjukdomar här. Känns inget vidare..... Undrar om man kan bli uppsagd pga stor frånvaro, kan man ju förstås men jag kan ju faktiskt "bevisa" att min frånvaro inte är utan grund. Eller skolk typ.

Försöker även koncentrera mig på att leta efter tjusiga cupcakes som Wilmer med kompis bestämt att de vill bjuda på till fikat på sitt kalas på fre. På tor är bakdagen med de unga herrarna och jag måste då komma på nåt snyggt. & gott förstås.

Nu blir det febermys med världens finaste Lova <3

Något måste göras, vi har en, EN!, enda dator som fungerar för tillfället och det är inte en ultimat situation i en familj om 5 personer. Jo 5 för även 1 1/2 åringen räknas in i denna datorkonkurrens. I något svagt ögonblick visade vi henne kattklipp på youtube och i ett annat svagt ögonblick letade vi fram hennes favoritprogram (och det enda hon tittar på) I drömmarnas trädgård på SVT Play. Vilka misstag! Var gång någon sätter sig vid datorn, och hos oss sitter nästan alltid någon här, så kommer hon som ett skott och utbrister "Mjau!!" eller "dididdi" (Igglepiggle, en huvudperson i I drömmarnas trädgård) och fullkomligen nästan kräver, på sitt vis, att vi ska flytta på oss och ta fram det hon vill se. Dock är väl inte hon största "problemet" kring ständigt ockuperad dator utan det är vi andra som ska dela på tiden framför denna burk.

Någon som har något tips på en bra men inte alltför dyr laptop?

Har under lång tid tyckt att blogga gör bara de som har ett slags mission, en framträdande och stor hobby, kändisar osv och inget som man som vanlig grå vardagsmänniska gör. Jag har ändrat mig. Har under senaste året hittat flera bloggar som jag följer med stort nöje, en del är kändisar ja, en del har stora uppdrag i livet ja men de flesta är bara helt vanliga människor. Ingen av dom är mindre intressant än de andra. Alla människor har något att delge och det finns alltid någon/några som tycker det är intressant, roligt. & säkert bedrövligt. Men det fina med det hela är ju att man behöver inte läsa om man inte vill. Att kalla min blogg för en dagbok skulle jag aldrig göra. Vem vill dela sin dagbok, öppen för vem som helst? Inte jag i alla fall.

Läste någonstans att man ska försöka hitta en röd tråd i det man skriver om, antingen familj, hobby eller vad det nu kan vara. Så kommer inte min blogg vara. Den kommer innehålla allt möjligt. Förmodligen en del mindre bra inlägg men förhoppningsvis mest bra!

Med detta tänkte jag då köra igång och hoppas att det är några som vill läsa och kommer trivas med att hänga här.

Välkommen du som vill läsa!