Satt just och läste på ett forum om en tjej ensamstående med barn som lever i fattidom och de kommentarer som kommit till det inlägget. & jag kan bli så trött, arg, förbluffad, rädd och ledsen när jag hör människor som är så inkrökta att de inte tror att det finns människor i vårt land som lever i just fattigdom. Människor som verkar tro att dessa människor alltid försatt sig i dessa situationer själva. De tycks tro att de människorna är översvämmade med krediter, missköter sin ekonomi osv. Att det bara är att gå till soc så är allt löst, frid och fröjd.

Det finns ALLTID en historia bakom dessa människors situation. Visst är det kanske ofta så att det börjat med något ekonomiskt bakslag som gjort att de satt sig i lån med höga räntor osv och till slut bara inte reder ut det men det stämmer långt ifrån alltid. Det finns de människor som drabbats av olika händelser som gör att det går käpprätt utför i en rasande fart. Finns inget överdrivet konsumtionsbeteende, att pengarna rinner mellan fingrarna etc utan det är helt andra orsaker.

För längesen på ett jobb jag hade fick jag höra om en tjej som arbetade där också. Inte på samma avdelning och jag kände henne inte men andra nära arbetskamrater gjorde det.

Hon och hennes sambo hade två små barn, nyligen köpt hus och hade båda jobb. Sambon kommer hem och berättar att han träffat en annan och inom loppet av några veckor så står hon ensam med barn, hus och är sjukskriven medan sambon dragit utomlands och inte finns att tillgå på något sätt. Att han fullständigt sket i barnen är ju givetvis det mest skrämmande och hemska i detta fall men han lämnade även sin sambo i ohållbar situation. De hade huslån, billån och några andra krediter och dessa klarade hon inte då. Hon fick sälja huset med förlust och där rullade snöbollen igång. Av soc fick hon hjälp med det som man får hjälp med, att det fanns csnlån, krediter och billån var inget som de brydde sig om. Detta enligt reglerna. Hon rasade helt och var sjukskriven en lång period vilket gjorde den ekonomiska situationen ännu värre. Hon hamnade till slut i fattigdom. Där det letades enkronor för att kunna köpa mjölk, hon inte kunde ha barnen på dagis för att hon inte kunde betala avgiften, påminnelser och inkasson började ramla in för att hon inte kunde betala. Inte på en fläck hade denna tjej varken förtjänat eller åsamkat detta själv. & såna här liknande livsöden finns det fler av. Att då dra in orden självförvållat, lyxkonsumtion, misskötande av ekonomi osv är ett stort hån mot dessa människor. Ett totalt obefogat, elakt hån.

Så tänk till innan ni öppnar munnen och klämmer ur er förutfattade meningar om människor i ekonomisk kris. Döm ingen utan att veta något om bakgrunden. & nu pratar jag inte om de som har platt-tv, utlandsresor, fina bilar osv osv på avbetalning och som hamnar i kris, det förstår ni säkert vid det här laget (hoppas jag!).

Varken du eller jag vet något om livet och dess framtid, vad som skulle kunna hända och som gör att livet raseras på det ena eller det andra sättet....

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8183922.ab


Den här artikeln får mig att gå igång på alla möjliga sätt. Nu vet jag dels för att jag känner mig själv och därmed vet att jag alltid går in i mig själv när det kommer till smärta samt att jag hört mig för bland de som funnits med under mina förlossningar att jag inte är den som skriker men jag triggas ändå av denna artikel.

Självklart förstår jag att detta är påfrestande för personalen med de kvinnor som skriker och en del fullkomligen vrålar ju. & ja visst, lite självbehärskning borde nog även dessa kvinnor kunna klara men ändå.

Bullermätning på en förlossning! Herregud vi är väl inga maskiner som det går att dra ner ljudet på eller omkonstruera så att vi inte låter så mycket. Förslag till åtgärd är hörselskydd, öronproppar etc. Ja och tacka gudarna för att det är de sakerna som föreslås som åtgärder. Att barnmorskor mitt i en kvinnas kanske största smärta skulle be henne dämpa sig är ju som upplagt för osämja, kanske rent av krig. Men den barnmorska som träder in i förlossningsrummet med typ hörselkåpor lär nog inte få det lätt. Så jag röstar nog för öronproppar i så fall.

I slutet på artikeln säger barnmorskan "-Är det helt orimligt att kräva att vuxna människor ska kunna behärska sig, även om de ligger i förlossningsplågor? Som vuxen kan man väl ändå tygla sig även om man föder barn. Det finns ju andra strategier än att gallskrika, tycker hon och föreslår att de ska bita sig i läppen och tänka att det går över."

Min första tanke är att denna kvinna har inte fött barn! Men det kanske hon visst har, det förtäljer inte historien, däremot är hon en idiot tycker jag. Jag tror att många av oss kvinnor som fött barn varit med om att någon gång under förlossningen så undrar man vad fasen man håller på med, man vill inte vara med mer, det känns som det aldrig kommer gå över, det gör så fruktansvärt ont att man bara vill försvinna. Den som skulle snacka självbehärskning med mig då skulle förmodligen åka på en smäll på käften!

Var fjärde arbetspass innebär en förhöjning av den "lagliga" decibelgräns som får förekomma på ett arbete.Var fjärde! Jag fnyser! Förskolepersonal har detta omkring sig hela tiden och visst har det varit uppe det med men det är mer skäligt tycker jag då vi alla vet hur bara ett enda barn kan låta ibland. Så du barnmorska eller ni som gjorde denna bullermätning och nu klagar, byt jobb. Gå i pension. Vad som helst. Knip dock igen truten!

Trots att barnen varit sjuka flera dagar så fick de gå ut i snön en kortis i eftermiddag, de mår bättre alla tre och jag kände att de behövde lite frisk luft.


Ikväll blir det hämtmat, massa tända ljus och smågodis framför Idol. Själv får jag ta det lite lugnt med magen men lite ska jag nog kunna få i mig :-S


Trevlig fredagkväll önskar jag er!

Planen att jobba idag blev en plan utan genomslag. Den bacill älsklingen Wilmer haft/har tycks hoppat på mig och utan att gå in på några detaljer så har jag sprungit fram och tillbaka till och från toan inatt. Känns bättre nu och magen har inte reagerat på det jag ätit men jobba var inget som kändes aktuellt imorse.

Nu ska jag ladda över helgen, nya tag på måndag och nu hoppas jag innerligt att det får löpa på. Blir barnen sjuka tar sambon det och själv tänker jag inte bli sjuk mer i år :-D Är ju inte särskilt långt kvar på detta år så det borde inte vara omöjligt!

De stora trollen åker till sin pappa idag. Julia kommer troligen hem imorgon igen, Wilmer stannar en vecka. Jag ska slå in julklappar som inte hanns med sist, vi ska montera säng i Lovas rum och fixa lite för övrigt här hemma. Så som ni hör finns inget utrymme för att Fred att bli sjuk nu med ;-)

Nu har en viss liten dam gjort det i blöjan som vi andra gör på toan så innan odören sprider sig i hela huset så ska jag ta hand om det!

Ha en fin och frisk fredag allesammans! :-)

Idag är jag riktigt gnällig så jag varnar redan nu att detta inlägg inte kommer innehålla något särskilt positivt eller glatt!

För bara någon vecka sen lämnade vi in bilen för att byta bromsbelägg, bromskskivor samt någon givare som gått sönder. Ett antal tusenlappar försvann där. Kändes så skönt när vi fick tillbaka bilen och allt det där var bytt och abs bromsarna funkade igen. Nu ringer Fred och säger att det som var trasigt och gjorde att abs bromsarna inte funkade nu har gått sönder på andra sidan! Jag har bara lust att svära, en lång förskräcklig harang!!!!!

Inte nog med att vi blir av med bilen några dagar igen så ska man lätta på plånboken för denna enormt tråkiga sak som det är att lägga pengar på bilen. Visst det är en 02:a så det är klart att en del går sönder men det är en volvo v70 som oftast känns rejäl så jag kan inte låta bli att bli lack.

Visdomstanden gör ont heeela tiden och jag bara vill inte lägga pengar på det nu innan jul med. Barnen är sjuka och har varit mest hela tiden denna höst känns det som. Jag får ingen kontinuitet på jobbet med all frånvaro. Jag börjar känna mig hängig, huvudvärk och en begynnande förkylning kan anas. Sover som en kratta om nätterna, har börjat göra ont lite här och var i kroppen av graviditeten, tanden gör sitt då den värker även på nätterna och så har vi ju en liten prinsessa som trots sin ålder av 2 år (snart i alla fall) inte sover hela nätterna utan vaknar minst 1 gång. Vi har ju i alla fall inte hunnit vänja oss vid att sova skönt om nätterna när lilleman kommer i mars, alltid något :-D :-P

Jag säger bara USCH! Kunde jag så skulle jag lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och sova bort allt..... & inte vakna förrän allt är och känns lite bättre...


Ni som fortfarande är kvar och har läst allt, tack för att jag fick slösa bort er tid en stund!

Vecka 25 :-O

Varför jag hoppats lite på att magen skulle bli lite mindre denna gång vet jag inte, då jag haft gigantiska magar med de 3 tidigare så vore det väl märkligt om 4 skulle bli "liten"..... Stor som ett hus hela jag och magen likaså.....

Har nu pussat mina 3 juveler godnatt och hoppas att de får vakna och må bättre imorgon. Själv hoppas jag också sova bort ett mystiskt illamående som smugit sig på under kvällen.

Godnatt på er!

Här är det vinter vill jag lova! Massor snö och det tycks inte vilja sluta snöa och blåsa. Här ute på vischan plogar de faktiskt bra men efter en halvtimme ser det ut som de inte plogat på ett dygn. Vägen och gärdena "smälter" liksom samman i ett enda STORT vitt täcke och tack vare snöpinnarna så finns lite hum om var vägen är....

Det är vackert. Så länge man får vara inne. Det är inget vara-ute-med-barnen-och-busa-väder precis. Om man inte älskar svinkall vind som piskar snön mot ansiktet.







Här står uthuset och fryser :-)




Såhär såg det ut i våras innan det ens börjat knoppa sig ute. Just idag föredrar jag denna årstid och denna bild :-)

Imorse var en salig röra här hemma. Julia mådde fortfarande dåligt. Lova var inte alls på humör vilket vi tror har med förkylningen att göra. Wilmer vaknade med hals-och magont.

Fred och jag stod färdiga för att åka men med 3 barn som inte mådde bra. Ingen av oss ville vara hemma, inte för att vi inte vill vara med barnen utan för att vi båda har en grym frånvaro och har ångest var gång nu vi måste ringa våra chefer för att meddela att vi inte kommer.

Så, Lova hade ingen feber och verkade inte direkt sjuk om än inte i form. Jag frågade de stora barnen om de kunde tänka sig att vara hemma själva och jodå de kunde det. Om än lite motvilligt.

Så off we go. Sena. Jag missar tåget så jag följer med till dagis och lämnar Lova. Hon verkade ok och blev glad när hon såg sin favvofröken. Fred släpper av mig vid stationen så jag kan ta nästa tåg till jobbet och Fred åker vidare till sitt jobb. Ringer barnen vid 9 och de är inte bra men det funkar att vara hemma själva. Kl 11 ringer Julia, de mår inte bra och Wilmer mår sämst och Julia vill inte att vara ensam med honom när hon inte själv mår bra.

Som en tilltuffsad hund typ kröp jag fram till en av cheferna och meddelade läget.

Strax efter 12 var jag hemma igen (tack vare min gulliga mosters man som körde hem mig från station) och allt stök, fix och velande som varit på morgonen kändes ju helt meningslöst och onödigt. Skulle ju stannat hemma från start (för den som undrar så kunde Fred omöjligt vara hemma). Men ville så gärna att det skulle funka och att jag skulle kunna jobba. En annan dag. På fredag. Nåde den bacill som fäster på mig nu så jag själv ska behöva bli sjuk med!!!!!!!!!!

Trevlig eftermiddag på er!

...paketet som jag längtat efter och lovat berätta för er om :-)

En gammal klasskamrat till mig (låg-och mellanstadie) har startat eget. Jennifer heter hon och hon syr flera olika hissgardiner, förvaringspåsar. Köper gamla/antika möbler och målar i vitt och säljer sen. Om du har möbler som du vill ha vitmålade så gör hon även det.

Jag fick de hissgardiner jag beställt och förvaringspåsar idag. Allt toppenfint, väldigt välgjort och mycket mycket prisvärt!

Ni bara måste besöka hennes hemsida som är:

http://vackertivittbyjc.blogspot.com/


Underbara små julklappar, fina gardiner och vackra möbler.

Vet att hon har mycket att göra nu men leveransen kommer snabbt efter att ni beställt. Har du egna förslag eller önskemål så är hon allt annat än omöjlig, maila henne och fråga om hon kan göra enligt just ditt önskemål.

Här kommer bilderna på de fina saker jag just fått, tyvärr levde kameran sitt eget liv men Jennifer har ju fina bilder på sin sida :-)




Stilrena, enkla och superfina hissgardiner hänger nu i två av fönstren i vårat kök :-)




Denna fina förvaringspåse kan man ju ha vad som helst i, jag valde värmeljus.




Även denna förvaringspåse kan man ju ha till valfritt ändamål :-) Jag ska ha växter i mina och ställa i fönstren.




Denna ljuvligt söta lilla påse ska stortösen få i julklapp fylld med hårspännen, hårsnoddar, nagellack och lite annat smått och gott.

Skickade ett mess till en tjej ang en annons på blocket igår. En barnsäng. Då sambon inte har möjlighet att hämta sängen förrän tidigast tors så skrev jag det till den här tjejen och frågade om det var okej. Hennes svar: "Jag håller sängen till er till tors kväll. Hör av er om vilken tid ni kan komma på tors. Jag hör av mig om någon vill köpa den innan".

Eeeeeeehhhhhhhh????? Jag håller sängen åt er, betyder för mig att hon håller sängen till oss. Nästa mening, jag hör av mig om någon vill köpa den innan betyder för mig att hon tänker sälja den innan tors om någon annan kan/vill köpa den innan dess. Mycket märkligt. Mycket märklig människa.

Jag orkade inte bry mig utan avvaktar helt enkelt till tors så får vi väl se. Ev kan vi hämta den imorgon kväll. Hade dock lust att bara skriva "Goddag yxskaft!" :-D

Julia febrig och hängig orkade ändå upp för liiiiite kvällsmat.

<3




Wilmer stupade under bandymatch i skolan och ett gäng med grabbar kom rusandes i jakt på bollen som oturligt nog låg vid Wilmers huvud. X antal klubbor träffade runt ögat :-(

<3




Trots krupphosta och ganska risigt allmäntillstånd kom brakleendet fram :-)

<3




Wilmer och Lova kollar fotbollsklipp på youtube :-)
Lova passade på att ge Wilmer ett rejält tjyvnyp och Wilmer försökte skälla på henne men utbrister i ett skratt "-Jag kan inte skälla på henne, hon är ju så söt!" :-)

<3

Närmare bestämt mitt i natten då lilltösen haft krupphosta och den stora tösen vaknade med halsont, feber och allmänt hängig. Så vuxenansvaret blev totalt idag. Ringa chefen och säga att det blev vab, vilket jag våndats för sen 5 imorse. Sköta om små sjuklingar som inte alls är överens med livet och vad det har att erbjuda för tillfället. Inte jag heller för den delen. Kan inte minnas någon höst som varit så kantad av sjukdomar som denna. Hoppas vi gjort vårat snart för en lång tid framöver.....


Hoppas ni får en trevlig dag!

...inte riktigt vuxen ikväll. Sådär att jag vill "smita från allt ansvar". Inte vara den som tar hand om utan den som tas  om hand. Vill inte göra viktiga saker utan bara göra det jag  vill, sånt som inte har någon betydelse för någon annan än mig själv. Bara vara med mig själv. Som om jag vore så trevlig att vara med, nej  men vill bara vara kravlöst i ingenting....

Lite sömn behövs nog så vaknar jag troligen imorgon som mitt vanliga vuxna jag. Med samma gamla kontrollbehov ;-) det sociala suget och behovet av att ha det mesta i ordningställt runt omkring mig :-)

Sov gott! Det ska jag ;-)

Vilken gråmulen söndag! Regn och snö, snö och regn och allmänt grått. Har lite jobbigt med söndagar och inte blir de roligare när vädret är som det är.

Idag har vi fortsatt greja i Lovas rum. Tösen själv var hos farmor några timmar. Vi tog fram en av de stora barnens gamla sängar, som var deras första säng efter spjälsängen. Låg och lite mindre säng. Meningen var att vi skulle montera och ställa upp den så stumpan skulle vänja sig vid den och snart börja lägga henne i den men det sket sig kapitalt. Vi hittade inte skruvar, pluggar etc för att kunna montera den samt att den bräda som ska vara som fallskydd så hon inte rullar ur sängen var spårlöst borta. Sånt där irriterar mig något grymt. När man planerat och ska fixa och så falerar det på smågrejer. Så vi måste införskaffa grejer så vi kan montera sängen samt en bräda. Får bli montering nästa helg.

Imorgon ska jag jobba efter 3 veckors sjukskrivning. Blandade känslor. Skönt med rutiner och komma igång igen, blir lätt segt och jobbigt att bara vara hemma. Känner mig dock inte helt fit for fight och frågan är om jag kommer göra det alls den tiden som är kvar innan jag går hem på föräldraledighet. Krämporna brukar ju inte bli mindre i antal och styrka i slutet på graviditeten samt att magen tycks leva helt sitt eget liv denna gång. Men det är bara att köra och hoppas att alla barn håller sig friska med. Antalet vabdagar denna höst är inte av denna värld.

Snart får jag hem fina grejer som jag beställt och då ska jag visa dom här för er och även berätta lite om vart jag köpt dom och vilka fina grejer som finns att gå loss på där :-)

Barnens julklappar är i princip färdiga vilket känns otroligt skönt. Lite pengar som ska ner i kuvert när det närmar sig jul och något paket till som ska inhandlas men det är det lilla. Freds julklapp från mig är klar och barnens lilla finkusin Ewelyn har också julklapp färdig. Lite småsaker till andra är också färdiga. Känns underbart! Är ju inte ledig något innan eller kring jul så känns skönt att för en gång skull vara ute i god tid.

Tänkte för skoj skull visa er barnens önskelistor, notera längdskillnaden :-O

Några smådetaljer från Lovas rum :-)








Hemma hos oss är det advent nu :-)







Liiite mörkare, liiite suddigare men mysigare!

Idag blev det Ikea en sväng. Jag undrar varför man alltid hoppas att det inte ska vara så mycket folk där, man borde lärt sig att det aldrig någonsin är lite folk på Ikea. Köerna i kassorna var plågsamt långa och det är bland det värre jag vet när det kommer till shopping. När jag är färdig så vill jag betala och bara dra, bort från alla köpgalna människor som kryllar överallt. Men nej, då ska man behöva köa hur länge som helst. Men det gick ganska fort ändå.

Jag har inte samma tålamod längre när det gäller affärer och shopping som jag hade förr. Jag vill ha klart för mig innan vad det är jag ska ha, sen beger jag mig till affärren och kastar ner det jag ska ha och sen ut. Vissa butiker och avdelningar kan jag strosa på men det är ett fåtal. Blir ju så dyrt när man strosar med ;-)

I eftermiddag har det med de inhandlade grejerna fixats i Lovas rum. Det ska hon ju inom en inte alltför avlägsen framtid dela med lillebror så vi förbereder lite men bevarar hennes rosa touch som hon sen även kommer få ha på sin sida av rummet :-)

Ljusstakar och stjärnor är på väg upp här hemma. Det är innan jul som jag njuter mest av myset så varför inte göra denna mysiga tid lite längre :-)

Ikväll har vi ätit tacos. Något vi inte ätit på flera månader då jag av någon märklig anledning denna graviditet haft jättesvårt för just tacos. Så helt egoistiskt har jag uteslutit det från menyn en längre tid men tänkte nu ge det en chans, till familjens stora glädje :-D Min uppfattning kvarstår dock, det är inte så gott.

Fortsatt trevlig lördag kväll kära läsare!




Mitt i röran :-)

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8132912.ab

Att skaffa barn är en egoistisk handling. Inte många av oss med barn har bestämt oss för att skaffa barn för att vår högsta önskan är att sätta ett liv till världen så det får leva detta liv, utan för att vi vill berika vårat eget liv. & visst blir vi rika. Stormrika på kärlek. Så är det givetvis för denna denna 72-åriga kvinna med men hon tar egoismen i detta beslut ett steg längre. Hon hoppas få leva lika länge som sina föräldrar så hon finns kvar hos din dotter tills hon är runt 20 år. Ingen av oss vet hur länge vi får vara på denna jord men alla förstår vi att förutsättningarna för att få vara länge med sina barn minskar radikalt om man är 72 år och har småbarn. Därmed är det för mig obegripligt att fatta beslutet att skaffa barn vid denna höga ålder.

De som kritiserar henne är avundsjuka menar hon själv. Nej tack, jag är inte det minsta avundsjuk på hennes examen, 25 böcker etc. Jag förfäras mer av att hon skaffar barn när hon är närmare döden än pensionen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det blir någon slags osmaklighet över det hela med.

Hur pigg och frisk hon är må vara så är hon faktiskt väldigt gammal. Det skiljer inte bara en, två generationer mellan henne och dottern utan fler och det får mig att fundera över hur många krockar det måste bli under denna flickas uppväxt. Samhället är ju inte riktigt så som det var för 65 år sen då denna kvinna var i sin dotters ålder. Jag vet inte, jag känner henne inte. Det kanske fungerar hur bra som helst.

Hon önskar ju dock att hennes dotter ska skaffa barn innan 30 och det hade nog räckt med den raden i denna intervju för på något sätt slår den meningen hål på allt annat som kvinnan säger och det bekräftar det som jag och säkert många andra tycker och tänker kring detta....

Känner igen den där markanta skillnaden mellan en bra och en dålig dag? För att definiera det lite närmre hur jag menar, en dålig dag då man känner sig slö och oorganiserad. Då tvätthögen är lite för stor, det ligger lite för mycket saker överallt, det är lite för många dammråttor, lite väl mycket disk på diskbänken för att ha diskmaskin och ändå gör man inget åt det.

En bra dag, då man kört några tvättar, vikt den väntande rena tvätten, plockat ur och i diskmaskinen, kört ett varv med dammsugaren och plockat upp alla saker som tenderar att hamna överallt (främst när man har barn).

Skillnaden är inte bara markant rent praktiskt, hur mycket det syns att man gjort dessa saker, utan skillnaden är enorm i välmåendet med. För mig i alla fall. När jag gjort alla dessa saker känner jag mig nöjd, nöjd med att jag åstadkommit den ordning och den känsla som jag vill ha. Den ordning och känsla som måste underhållas för att bestå. Den ordning och känsla som jag vill  ska bestå.

Hemma hos oss räcker det med en dag för att dessa saker ska behöva göras. Alltså dagligen så då säger det sig självt att om det inte görs på en dag så är det massor att ta tag i nästa dag. Det är DÅ, olägligt nog, som slöheten och oorganisationen tycks flytta in. Det blir lite övermäktigt och det kan gå ytterligare en dag då jag inte vet var jag ska börja. Främst inte vet om jag alls orkar börja.

Idag har varit en dålig dag. Den började ju redan igår eftersom hushållet ligger efter idag :-S Så imorgon är det dags för en bra dag! Utan återvändo! Så ikväll blir det sängen tidigt för att sova ordentligt och imorgon vara utvilad nog att bekämpa övermäktighet, slöhet och oorganisation!

Som tur är kommer inte dessa dippar särskilt ofta.

Idag skulle finaste pappa fyllt 63 år. 10 juli 2005 lämnade han denna jord och oss i ett obeskrivligt chocktillstånd. Det är lätt att tänka, säga och tycka att en människa som inte längre finns med oss var alldeles enastående och kanske det inte alltid är helt sanningsenligt (?) men jag kan utan tvekan säga att pappa var en av de finaste människorna jag någonsin mött. Sen hade ju även han mindre bra sidor men det är inte de som lyste klarast och de jag minns mest.

Om jag skulle vara tvungen att beskriva pappa med 3 ord så skulle de bli; oförställd, kärleksfull och intelligent. Han var som han var och människor som mötte honom fick ta honom som han var och han var likadan i sitt sätt mot människor han själv mötte, alla människor hade lika värde i pappas ögon. Han gjorde ingen skillnad på människor. Det är en egenskap som alla borde eftersträva.

Det går inte en dag utan att pappa finns med i tanken på ett eller annat sätt. Sorgen har förändrats och lägger sig ju undan för undan men saknaden lägger sig inget. Snarare blir den större när tiden går och man inser att han faktiskt inte kommer komma tillbaka till oss här.

Jag undrar om man någonsin kommer förstå sig på livet, döden och vad olika händelser har för mening och betydelse........

　
Var rädda om varandra!

Aj och en lång harang med svordomar över dessa visdomständer! Visdomstand, vad är det för namn och varför har inte dessa onödiga, ickefunktionella tillskott i munnen försvunnit såsom svansen bakpå rumpan gjort genom årtusendena?????


Jag har en tand som bråkar i omgångar och kommer fortsätta göra det tills jag tar bort den. Den växer liksom med tuggytan in mot de andra tänderna så den kommer bara fortsätta försöka trycka sig fram utan att lyckas. Anledningen till att jag inte tagit bort den än är att jag vet att det blir "operation" då tandläkaren sagt att han inte kan dra den. Huu vad läskigt! Men måste nog ta tag i det snart för det här är INTE ok! INTE kul!

Det lite roliga (eller inte...) i kråksången är att när jag vakna imorse med min värkande tand så säger Fred att han haft en jätterolig natt, NOT. Jag hann tänka "har jag inte hört Lova???, Har jag snarkat??" el vad menar han. Då hade han haft ont av en visdomstand hela natten. En som är på väg upp och inatt spruckit igenom. Sen 01.30 hade han suttit uppe :-(

Skrattretande att man ska behöva få tänder som 35-åring! Dessutom helt onödiga tänder!

Väck måste de ju snart iaf!

...i mitt tycke, hade vi igår. Vi kom upp tidigt tack vare Lova. Det är inte alltid det är tack vare utan ofta pga Lova men igår var det tack vare Lova :-)

Vi åt frukost allihop och sen satte vi igång och städade. Fick mycket gjort och hemmet blev fint. Innan lunch! Vid lunch åkte de stora, Julia och Wilmer, till sin pappa. Detta är givetvis alltid med blandade känslor. Det blir så oerhört tomt och tyst. Mycket mindre kärlek i huset.

Däremot så får vi lite mer vuxentid jag och Fred. Även att Lova är här med oss förstås men hon sover ju på dagen och lägger sig betydligt tidigare på kvällen än de stora. Samt att en helg utan de stora hemma innebär en helt annan flexibilitet, för annars är det mycket skjutsande och de ska på träningar etc. Får man lite gjort och inte bara segar bort den helgen så känns det rätt okej.

När de stora åkt kröp jag ner i badet medan Fred la Lova för sin dagssömn. Underbart skönt! Låg där och bara mös!

På eftermiddagen kom två fina tjejer på besök, Anna och lilla Millie. Anna och jag är arbetskamrater och lärde känna varandra genom jobbet och lilla Millie föddes exakt 5 veckor efter Lova så mammaledigheten har vi spenderat en del tillsammans. Vi fikade och pratade och flickorna lekte. Dock vaknade Lova på fel sida efter sin tupplur så hon var inte så rolig för Millie stundvis. Hon åkte härifrån med ett rivsår rikare på ena kinden och några hårstrån färre på huvudet :-(

Sen var det matdags, en rätt som blivit lite favorit för både oss vuxna och barnen faktiskt :-) Trevligt med ett alternativ till tacos, fajitas, kycklingwraps och kött och klyftpotatis som annars är rullande matsedel som mysmat på helgerna här :-) Fred och jag åt mat själva. Tillhör inte vanligheterna då vi alltid äter mat tillsammans hela familjen här. Mycket mysigt men även mysigt att få sitta som ensamna vuxna.


Testa denna rätt om ni vill, den är enkel och jättegod!

Krämig bacon-och fläskfilégryta

4 personer
500 gram pasta penne
800 gram fläskfile
3 pkt bacon
3 dl grädde
1 pressad vitlök
4 dl creme fraiche
Valfri mängd skivade champinjoner
2 msk kalvfond
(en skvätt äppelcidervinäger)
soja
ev. lite redning ( vatten + mjöl )
salt och peppar
Färska örter t.ex persilja
Gör så här:
 
(Denna grytan är god att äta även med potatis)
Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. Putsa filen och skär i fina bitar.
Bryn köttet, och även det strimlade baconet.
Tillsätt grädde och creme fraiche. Låt sjuda ett par minuter innan du tillsätter fonden, ev. soja och äppelcidervinäger.
Rör ner champinjonerna och fin hackad persilja .
Och smaka av med salt och peppar.  Låt sjuda ett par minuter innan servering. 


Serveras med en härlig grönsallad.

Min hy i ansiktet har alltid haft ett par mindre blanka partier och resten känslig och TORR. Vet inte hur många tusenlappar jag under åren spenderat på krämer osv. Jag tillhör inte sorten som anser att dyrt är bäst utan jag har haft alla prisklasser med olika resultat.

För ett par veckor sen när jag var på stan så bestämde jag mig för att NU ska jag satsa på ansiktet. Den blir ju liksom inte bättre vintertid. Gick in på Kicks, som för tillfället låg närmast tillhands. Fullt medveten om att jag förmodligen skulle bli utsatt för att någon av de unga, välpolerade små snärtorna där inne skulle försöka sälja på mig det dyraste de har. Något åt det hållet blev det väl. Nej förresten, det finns MYCKET dyrare krämer än de jag köpte men de kostade en del.

Jag kände ändock att det var värt ett försök.

Åh vilken fuktboost!  Jag är så vansinnigt nöjd. Inga torra partier kvar och hyn känns så fräsch, len och otroligt ren!

Så jag bara måste rekommendera dom! Here we go :-)



Först rengör jag ansiktet med make up remover, jag kör med Cliniderm. Den funkar bra.




Peeling från Clarins. Denna passar perfekt  för känslig eller problemhy då den inte har ngåra korn som river. Man smörjer på ett lager, låter torka 1 min sen gnuggar man bort det. Blir som sudd när man suddar med suddgummi. Sen tvättar man av ansiktet. 2 ggr/vecka.




Kanebo Sensai serum är nästa steg, behövs yttepytte lite. Därefter direkt på med deras soothing cream. Hyn blir som silke och den känns verkligen återfuktad. Dessa produkter är enormt dryga. Morgon och kväll smörjer man huden med dessa.


Fick även med prov på Kanebos fuktighetsmask som var gudomlig så den får nog bli nästa inköp framöver.

Har man barn så vet man att man inte ska ha en föreställning om hur saker ska bli för har man barn som sällskap så blir det sällan som man tänkt. Ibland blir det så mycket bättre än man tror och ibland inte alls :-D

Idag tex, bestämde jag att liten Lova skulle få vara ledig från dagis och vara hemma med mig som är sjukskriven. I vanliga fall när vi jobbar båda så väcker vi henne strax efter 6 men imorse när vi var lediga så slog hon upp sina blå 5.40. Jippi, not! Dessutom vaknade hon på sitt mindre strålande humör. Annars en mycket glad och behaglig tös (om ändock busig). Idag var INGET bra!

Jag både sa och gjorde fel saker och lyssnade inte på henne alls. Enligt hennes mening. Dessa dagar är blöjbyte inget som man gör oftare än nödvändigt, om jag säger så.

Hur man som 23 månaders ung liten människa kan bli hal som en ål och stark som en björn så fort man bara säger byta blöja är helt otroligt. Där börjar kriget. Ett krig som Lova dessvärre alltsom oftast förlorar men hon går ju ändå med hedern i behåll ur striden kan jag säga, för OJ som hon strider för sin rätt, vilja och åsikt.

Så idag har vi bråkat en del, lilla Lova och jag. Men vi har myst massor med, pussats och kramats. Ett frisörbesök med kortare lugg som resultat på liten tjej hann vi med också.

Imorgon börjar något stort för mig. Stort för MIG alltså. Kommer att berätta framöver men just nu stannar det i familjen. Känner en viss nervositet och även om jag är hemlighetsfull så hoppas jag att ni kan hålla en tumme för mig kommande veckor. Tackar allra ödmjukast för det :-)

Imorse hade jag lite umgängestid men en liten kille. En liten liten kille som jag inte träffat än. Han är högst närvarande och påminner mig om sin existens i omgångar dygnet runt. Han är livlig, verkar envis och är mycket social. Han bor i min mage.

Känns seriöst som jag inte riktigt förstått förrän nu att jag har en liten bebis i magen som om några månder finns här hos oss. Ännu en liten liten människa som ska kasta om vår tillvaro totalt, eliminera alla rutiner man trodde att man hade samt golva oss med vilken enorm kärlek man kan känna så omgående för någon.

Imorse hade vi som sagt lite umgängestid han och jag. Alldeles ensamna. En liten dejt. & jag är kär. Han har charmat mig totalt. Han sparkade innifrån, jag klappade och tryckte lite utanpå och för varje gång svarade han med en spark. Så höll vi på länge. Kanske bad han mig egentligen att lägga av att peta på honom genom sina sparkar men det låtsades jag som jag inte förstod. Rätt som det var kom en liten rumpa upptryckt mot min handflata och jag strök men det gillade han visst inte för han försvann illa kvickt därifrån.

Än så länge har han gott om utrymme därinne och det märks :-)

Jag längtar så otroligt efter att få träffa honom. Pilla i hans mjuka, lena hår, lukta honom i nacken, pussa den lilla munnen, ha det lilla knyttet i min famn tätt intill.

Att vi snart har 4 barn är skrämmande, fantastiskt, panikartat och alldeles underbart.....

<3

Det är tyvärr rätt så otacksamt att vara den som lagar mat i denna fina familj. Gör jag spagetti och köttfärsås så strejkar Julia så även med pannkakor och likn som barn allt som oftast tycker om. Gör jag fisk så kinkar sambon. Ris ja då äter helst ingen av barnen. & sådär håller det på....

Själv äter jag i princip allt, på gott och ont ;-)

Idag gjorde jag köttgryta, ett av de få säkra kort så att alla i familjen kan äta med god aptit. Men nä inte ikväll inte! Lova tog en tugga som åkte ut lika fort som den kom in. Wilmer sa när han kom ner: Det där är ju inte den godaste mat precis.

Så, där rök en av de ytterst få maträtter som jag kan komma på som alla i familjen tycker (tyckte) om. Suck!

Vardagsmat är något bland det tråkigaste jag vet och det blir ju inte roligare när det ALLTID är någon el några vid bordet som gnäller över att det inte är gott. Helgmat och bjudmat är desto roligare, det gillar jag verkligen att göra!

Jaja ;-)

Medan sambon skottade snö tidigare ikväll, de stora barnen var däruppe och jag sprang in i tvättstugan för att hänga upp 2 blöta plagg så var liten Lova kvar i köket.

Och detta hann hon då göra på en sisådär 30-45 sekunder:

.....för min taskiga humor! Även detta figurerade i rix morronzoo imorse och jag var tvungen att söka upp det på youtube. & jag tjuter av skratt :-S


10 saker du inte ska göra på en offentlig toalett (pissoar). Klicka på länken nedan.



http://www.youtube.com/watch?v=zS395aywaEM

Till frukosten imorse med snön vräkande ner utanför fönstret och med tända ljus på bordet lyssnade jag på rix och Eva Dahlgren var där. Har alltid gillat Eva Dahlgren skarpt. Hon utstrålar värme och kärlek. Hon är intelligent, har pondus och mycket integritet men även en stor portion öppenhet, självironi och humor. Hon är en begåvad artist och är dessutom oerhört vacker. Vem kan tro att människan är 50 år!!!

Sofia Wistam pratade om Eva och Efvas kärlek, att de verkar så kära och frågade om det är så och om hon hade något kärlekstips. Kan låta ganska löjligt och en fråga som smälls av i många massmediala intervjuer med kända, gifta människor men jag blev faktiskt intresserad av svaret. Kändes som att just Eva Dahlgren skulle komma med ett förnuftigt, ärligt och icke-hollywood-töntigt svar. Hennes svar var ganska enkelt, ganska självklart; Man måste ta hand om kärleken och det är vi bra på. Att man med ganska enkla medel faktiskt kan göra just det. I helgen hade Eva och Efva tex låtsats att de var på semester fast de var hemma. Inga hushållssysslor utan just semester. Hon gick inte in på detaljer men jag spann iväg på just det tipset. Klart det är svårt, att befinna sig i hemmet utan att plocka, fixa och greja men det kan ju vara en utmaning i sig. Att bara mysa, äta goda mat, kolla film, hitta på något enkelt som bio, middag ute, musée el likn. Vad som helst egentligen.

Varför är det så svårt att vårda kärleken? Visst livet är fullt, hela tiden. Med jobb, hushållsysslor, barn osv osv och det blir inte mycket tid över för just egentid vuxna emellan. Men man måste ju prioritera det. Det är ju så himla viktigt. Man kan nästan se det som en livsviktig försäkring. Att investera och satsa på att vårda förhållandet gör att när det händer något, när livet är jobbigt etc så finns denna "försäkring", en stabil grund i förhållandet som håller upp det hela.

Det är viktigt för hela familjen att man som mamma och pappa tar hand om sitt förhållande till varandra.

Hur kan man egentligen tro att den kärlek man kände för 10 år sen bara ska stå kvar där utan att underhållas. Att den bara ska finnas där i vått och torrt, stå emot alla påfrestningar osv. Så funkar ju INGET annat!

Så gott folk, skaffa er denna försäkring. Ta vara på varandra, gör något tillsammans som bara vuxna. Som de förälskade vuxna ni är utanför jobb, barn,hushåll osv. En gång i månaden kanske. Prioritera och PLANERA in det! Det är även en investering för era barn.

Kortisonet har verkat, jippiiiiii! Jag mår bättre och har idag städat och pysslat. För er som inte vet så har jag Crohns, en kronisk tarminflammation och min sitter i slutet på tunntarmen. Sjukdomen är obotlig och kommer i skov. Jag fattade det inte, då jag varit symptomfri länge, att det var ett skov jag haft sista veckan. Så det var en befrielse att börja med kortisonet och känna att jag snabbt blev bättre.

På förmiddagen var vi på Ikea med en halv miljon andra människor men vi stökade över det vi skulle ganska snabbt. Julia har sovit hos mamma inatt och kom hem först ikväll. Fred och Lova har i eftermiddag varit hos svärmor och sen åkt en kyrkogårdsrunda och tänt ljus på släktingars gravar. Då var jag hemma och pysslade. Själv. Jag, stereon och städredskapen :-) Wilmer är hos Patrik, som är de stora barnens pappa (Julia och Wilmer).

Ikväll blev det mys. Vi åt mat vid matsalsbordet i vardagsrummet med massa tända ljus. Jag, Julia och Fred. Lilltösen sov. Wilmer saknades men vi får ta igen det nästa helg.

Kvällen är inte slut än, nu blir det tv och mys där med lite godis.

Vad livet är härligt när man får må bra! :-)

Tänk er svartvit film. Fast på riktigt. Tidigt 40-tal. En norrländsk ung man sitter på tåget för att hälsa på sin syster med familj som bor i de småländska skogarna. Stilig i svart rock och hatt kliver han av i Målilla. På stationen står ett gäng med småländska flickor i övre tonåren, den unge mannen var för övrigt i övre tonåren då med. När han kliver av tåget så fångar han en av flickornas uppmärksamhet helt. Han är så stilig att hon inte kan sluta titta på honom. Han försvinner dock från stationen och kvar står flickan med sina vänner. Flickan som vid tidpunkten var förlovad tänkte förmodligen som vi alla gjort någon gång när vi sett någon som attraherar oss ett kort ögonblick, man tänker på personen ibland och minns men mer än så blir/är det inte. Ett ögonblick i livet som så många andra händelser som passerar.

När flickan sedan infinner sig på sin arbetsplats som är hemma hos en kvinna och hennes barn så befinner sig denne unge man där. Det visar sig att kvinnan som flickan jobbar hos är den stiliga mannens syster, som han tagit tåget för att besöka.

Denna lilla kärleksberättelse är min mormor och morfars. De gifte sig sedan och fick 6 barn. Hamnade på östgöta slätten där de byggde hus och bodde i 50 år. 2005 dog min mormor. Morfar är idag 86 år. Jag har bett honom skriva ner denna berättelse så jag har hans egna ord på print. Han har lovat mig att göra det.

Jag tycker det är en vacker "historia"......

Läste just min text på headern i bloggen och känner att det är just det jag måste fokusera på... Just open your eyes and see that life is beautiful! För så är det! Man måste ur dunklet när det slår ner en och se det viktiga, betydelsefulla och vackra i livet. Jag har som ett exempel 3 alldeles underbara små varelser i mitt liv som jag inte vet vad jag skulle göra utan. Så tack för att jag förärats dessa 3 friska juveler som får mig att skratta när jag mår som sämst, som får mig att känna gränslös kärlek och som får mig att känna mig älskad varenda dag!


I åldersordning :-)










<3 <3 <3

Jag mår så himla konstigt! Började fundera lite idag vad det kan vara, vilket man egentligen inte ska göra för det slutar alltid vid någon cancerform vilket är min största skräck att någon i min omgivning eller jag själv ska drabbas av. Läste dock om havandeskapsförgiftning, det är väldigt ovanligt såhär tidigt (är i vecka 22) men det händer. Känner mig helt slut, orkeslös liksom, illamåendet är i princip konstant och en malande huvudvärk. När jag läser om symptomen på HF så stämmer de men å andra sidan har jag inte varit hos bm på några veckor så vet inte om blodtrycket är högt eller statusen på urinprov vilket också spelar roll (störst roll) i diagnos HF. Kanske skulle slå en pling till bm imorgon för att bolla lite i alla fall. Vore ju förödande att få HF såhär tidigt, bådar inte gott främst inte för lille killen i magen. Hemska tanke!


Vill bara börja må bra nu, att det ska vända! Vore ju trevligt om jag orkade göra något annat än gå mellan köksbordet och sängen och sängen och toaletten....

....ungefär så känner jag mig. Har mått dåligt hela helgen och knappt varit utanför dörren. Ändock bestämd att jobba idag, vaknade 05.30 med grym huvudvärk och malande illamående. Gick upp och som vanligt är det första som sker på morgonen toabesöket, som gravid tycks urinblåsan vara fylld till bristningsgränsen på morgonen och får jag inte sätta mig på toan DIREKT så känns det som hela jag ska brista! Sittandes på toan känner jag, jag måste kräkas! Ropade på sambon som fullkomligen flög till mig med en hink. & så var det gjort. & arbetsdagen fick läggas ned innan den ens påbörjats.

Så dagen har inneburit sängläge, med pressande illamående och en huvudvärk som vägrar ge med sig med tabletter. Känner mig glåmig, yr, orkeslös och som pricken över i:et har jag inte orkat in i duschen sista 2 dagarna :-S Mer än så behöver jag väl inte säga :-O


Tänkte dock lyfta stämningen med en historia jagfick tillsänt mig på mailen :-)


Två präster beslöt sig för att åka till Hawaii på semester




De beslöt att få en "riktig" semester. De skulle inte
ha på sig något som skulle antyda att de var präster.
Så fort planet landat, skyndade de till en affär
där de köpte alla typiska turistkläder.
Shorts, T-shirts solglasögon och sandaler




Nästa morgon gick de till stranden iförda sina inköpta
turistkläder och parkerade sig i varsin strandstol

De njöt av en drink, solen och den vackra utsikten.
Plötsligt kommer en vacker topless blondin gående.
Hon styr sina steg mot de båda prästerna.
De kunde inte hjälpas, de bara stirrade på blondinen

När blondinen just passerade, log hon och sade;
"God morgon fader" till den ene och
"God morgon fader" även till den andre.
Prästerna bara stirrade på varandra.

Hur i hela fridens dar kunde hon se att vi är präster?  Så det gick till en annan affär och köpte ännu häftigare kläder



Nästa dag parkerade de sig i sina strandstolar igen.
Bäst de sitter där och njuter av solen och värmen,
kommer samma blondin som dagen innan, gående mot dem. Fast nu med en annan färg på underdelen

Nu kan  den ene prästen inte behärska sig längre, utan ropar efter henne: "Ett ögonblick min unga dam."
"Ja fader" svarar hon.
"Vi är präster och stolta över det, men vi skulle väldigt gärna vilja veta hur i allsin dar ni kan se det när vi inte har nånting på oss som kan antyda det?" 
Hon svarade:


"Fader, det är jag, Syster Mary...."