...är något som i en text kan ge upphov till missförstånd, irritation, svårt att få en sammanhållen läsning men kan också ge gapskratt utan dess like.

Är man dyslektiker eller har annan skriv-eller lässvårighet så är det här givetvis ursäktat och det är inte dom som kritiken vänder sig till förstås!

I en text ser man ganska snart om det är misstag eller liknande för då förekommer kanske särskrivning vid något enstaka tillfälle. Är det dock återkommande eller genomgående i hela texten så är det okunskap eller rent av slapphet som ligger bakom.

Jag är absolut ingen expert  på språk på något sätt men tycker det är intressant med svenska språket och hur illa det faktiskt står till bland hos människor. Både hur vi pratar och skriver. De flesta av oss har gått 9 år i grundskolan och många även 2-4 år på gymnasiet och under alla dessa år har svenska följt oss som ämne samtidigt som vi brukar språket dagligen. Därmed tycker jag att det är mycket som inte borde göras fel på, sådant som vi faktiskt borde ha i ryggraden. Misstag gör vi alla och osäkra blir vi med och gör fel, inga konstigheter. Det jag syftar på är den slapphet kring språket som flyttat in i många.

Skrev ihop några rader, samma text i två stycken.

"Igår var jag på sjuk huset. Jag träffade en kort hårig sjuk sköterska som jag inte vet vad hon hette för hon hade ingen namn skylt."

"Igår var jag på sjukhuset. Jag träffade en korthårig sjuksköterska som jag inte vet vad hon hetter för hon hade ingen namnskylt."

Jag tror de flesta ser skillnad i betydelse på texten.

Att bjuda någon på en skum tomte är lite skillnad mot en skumtomte. Att plocka blå bär är inte samma sak som att plocka blåbär.

Mest dråpligt och lite småkul i ovanstående exempel men det kan även göra en text mycket jobbig att läsa.

Finns egentligen en mycket enkel regel som alla, återigen förutom de med svårigheter i läsning och skrivning, kan ta till sig.

Om ett ord uttalas som ett sammansatt ord så ska det också skrivas som ett sammansatt ord!

Voilá! :-) ;-)