Satt just och läste på ett forum om en tjej ensamstående med barn som lever i fattidom och de kommentarer som kommit till det inlägget. & jag kan bli så trött, arg, förbluffad, rädd och ledsen när jag hör människor som är så inkrökta att de inte tror att det finns människor i vårt land som lever i just fattigdom. Människor som verkar tro att dessa människor alltid försatt sig i dessa situationer själva. De tycks tro att de människorna är översvämmade med krediter, missköter sin ekonomi osv. Att det bara är att gå till soc så är allt löst, frid och fröjd.

Det finns ALLTID en historia bakom dessa människors situation. Visst är det kanske ofta så att det börjat med något ekonomiskt bakslag som gjort att de satt sig i lån med höga räntor osv och till slut bara inte reder ut det men det stämmer långt ifrån alltid. Det finns de människor som drabbats av olika händelser som gör att det går käpprätt utför i en rasande fart. Finns inget överdrivet konsumtionsbeteende, att pengarna rinner mellan fingrarna etc utan det är helt andra orsaker.

För längesen på ett jobb jag hade fick jag höra om en tjej som arbetade där också. Inte på samma avdelning och jag kände henne inte men andra nära arbetskamrater gjorde det.

Hon och hennes sambo hade två små barn, nyligen köpt hus och hade båda jobb. Sambon kommer hem och berättar att han träffat en annan och inom loppet av några veckor så står hon ensam med barn, hus och är sjukskriven medan sambon dragit utomlands och inte finns att tillgå på något sätt. Att han fullständigt sket i barnen är ju givetvis det mest skrämmande och hemska i detta fall men han lämnade även sin sambo i ohållbar situation. De hade huslån, billån och några andra krediter och dessa klarade hon inte då. Hon fick sälja huset med förlust och där rullade snöbollen igång. Av soc fick hon hjälp med det som man får hjälp med, att det fanns csnlån, krediter och billån var inget som de brydde sig om. Detta enligt reglerna. Hon rasade helt och var sjukskriven en lång period vilket gjorde den ekonomiska situationen ännu värre. Hon hamnade till slut i fattigdom. Där det letades enkronor för att kunna köpa mjölk, hon inte kunde ha barnen på dagis för att hon inte kunde betala avgiften, påminnelser och inkasson började ramla in för att hon inte kunde betala. Inte på en fläck hade denna tjej varken förtjänat eller åsamkat detta själv. & såna här liknande livsöden finns det fler av. Att då dra in orden självförvållat, lyxkonsumtion, misskötande av ekonomi osv är ett stort hån mot dessa människor. Ett totalt obefogat, elakt hån.

Så tänk till innan ni öppnar munnen och klämmer ur er förutfattade meningar om människor i ekonomisk kris. Döm ingen utan att veta något om bakgrunden. & nu pratar jag inte om de som har platt-tv, utlandsresor, fina bilar osv osv på avbetalning och som hamnar i kris, det förstår ni säkert vid det här laget (hoppas jag!).

Varken du eller jag vet något om livet och dess framtid, vad som skulle kunna hända och som gör att livet raseras på det ena eller det andra sättet....