http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8132912.ab

Att skaffa barn är en egoistisk handling. Inte många av oss med barn har bestämt oss för att skaffa barn för att vår högsta önskan är att sätta ett liv till världen så det får leva detta liv, utan för att vi vill berika vårat eget liv. & visst blir vi rika. Stormrika på kärlek. Så är det givetvis för denna denna 72-åriga kvinna med men hon tar egoismen i detta beslut ett steg längre. Hon hoppas få leva lika länge som sina föräldrar så hon finns kvar hos din dotter tills hon är runt 20 år. Ingen av oss vet hur länge vi får vara på denna jord men alla förstår vi att förutsättningarna för att få vara länge med sina barn minskar radikalt om man är 72 år och har småbarn. Därmed är det för mig obegripligt att fatta beslutet att skaffa barn vid denna höga ålder.

De som kritiserar henne är avundsjuka menar hon själv. Nej tack, jag är inte det minsta avundsjuk på hennes examen, 25 böcker etc. Jag förfäras mer av att hon skaffar barn när hon är närmare döden än pensionen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det blir någon slags osmaklighet över det hela med.

Hur pigg och frisk hon är må vara så är hon faktiskt väldigt gammal. Det skiljer inte bara en, två generationer mellan henne och dottern utan fler och det får mig att fundera över hur många krockar det måste bli under denna flickas uppväxt. Samhället är ju inte riktigt så som det var för 65 år sen då denna kvinna var i sin dotters ålder. Jag vet inte, jag känner henne inte. Det kanske fungerar hur bra som helst.

Hon önskar ju dock att hennes dotter ska skaffa barn innan 30 och det hade nog räckt med den raden i denna intervju för på något sätt slår den meningen hål på allt annat som kvinnan säger och det bekräftar det som jag och säkert många andra tycker och tänker kring detta....