Ikväll har Elliot haft sitt första magonda, i alla fall sitt första riktigt märkbara :-S Med skrik och otröstlig i 1/2-1 timme. Varje minut känns som en halvtimme och det skär i hjärtat när de här små har sådär ont. Det enda man önskar är att det skulle finnas något man kan göra. Julia började gråta så synd om honom tyckte hon, lilla gumman. Till slut däckade han i min famn lille snutten.
Jag hoppas så innerligt att det nu bara inte är början på kolik, hemska tanke :-S


Mina tankar ikväll går till en tjej på ett familjeforum jag är medlem på och skrivit lite med som också fått sitt fjärde barn nyligen, en liten kille. Den lille killen fick RS-virus för ett par dagar sen och blev idag riktigt dålig. Nu verkar läget stabilt och jag hoppas han återhämtar sig snabbt. Blir så illa berörd när de här små mår sådär dåligt och när föräldrar ska behöva genomgå såna saker som att ens barn blir allvarligt sjuka. Grät när jag läste om honom och tittade på bilderna, liten, ynklig och matt i blicken.


All styrka till alla små barn som är allvarligt sjuka, oavsett ålder, och alla deras föräldrar som utsätts för den grymma prövningen i livet....




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Trackback
RSS 2.0