Ordet tidsoptimist klingar ju bra och känns som det verkligen är positivt laddat men är det verkligen någonsin bra att vara tidsoptimist?!

Jag menar, det resulterar ju enbart i stress då man åtar sig för mycket, bokar in för mycket osv och därmed får stressa som ett litet as för att hinna, lyckas med alla dessa saker då man alltid inser för sent att allt tar mycket längre tid än vad man tror och tänker.

Själv kan jag vara en tidsoptimist ibland, oftast så är det vid de tillfällen då det är en massa roliga eller bra saker som jag såååå gärna vill hinna/kunna göra.

Jag känner däremot flera stycken riktiga tidsoptimister. & inte nog med att de måste ha det jobbigt själva, de kan vara fruktansvärt irriterande för omgivningen med sitt orealistiska tidstänk.

Är du en tidsoptimist? :-)