Alltså jag måste nog vara den lataste människan på jorden... När det kommer till träning. En fd arbetskompis skrev ikväll på Fb att hon sprungit 25 km och jag nästan dör av att bara läsa det. Herregud, ska man 25 km så åker man ju bil! Möjligen, möjligen cyklar. Men inte fasen kutar man 2,5 mil. Springa som dessutom är jordens tråkigaste träningsform.

Jotack jag vet, det är mig det är fel på inte tjejen som sprang de där milen för att hon hade lust en kväll sådär bara...Jag kan ju tillägga att det skiljer en hel del på våra kroppar, jag är inte den smärtaste och muskulösaste av oss två. Om nu någon trodde det :-P

Jag söker motivation. Jag söker acceptans till att det faktiskt är svinjobbigt att börja träna och jag söker förståelse och vett till att fatta och sporras av att det blir bättre och bättre ju mer jag håller igång.

Jag är stark och beslutsam i så mycket men när det kommer till träning så är jag av lägsta, lataste och fegaste rang.

Hur gör man då? Var hittar jag inspiration, självdisciplin och styrka att kämpa mot att bli den som springer 25 km en kväll sådär bara istället för att tycka att det är ren idiot (inte riktigt men nästan)??? Någon som kan tipsa kanske?