Ja jag är glad att detta inte är mitt första barn utan det sista och att barnaskaran känns fulländad i och med denna lille kille. Foglossning har alla gravida men alla känner inte av det och de som känner av det gör det i olika grad. Sista månaden har jag med de tidigare börjat känna av det men det har varit hanterbart helt klart. Denna gång kom det nu i vecka 32 och det gör ONT.

Bäckenet gör ont och det värker ner i ljumsken på höger sida och det värker i ryggslutet. Får hela tiden tänka på hur jag rör mig, går, klär mig osv osv. Känner mig liksom sned i och med värken. Känns lagom kul. Svårt att gå långa sträckor och jag har en promenad till jobbet varje morgon från tåget, samt en sötnos hemma som gärna vill bli buren. Det är oerhört svårt att neka henne det och det blir att man bär ändå. Livrädd för att halka ute nu när vägar och gator är såphala. Det vore ju just snyggt att dra omkull nu med :-O

Gnällspik nr 1 känner jag mig som nu. Trötthet och värk tar stor plats, måste vara roligt att läsa min blogg ;-)

Känner att jag borde gått hem tidigare än 1 februari från jobbet, även att det är ganska långt innan bf med. Är ju liksom omöjligt att i början veta hur slutet kommer se ut.

Oroar mig mest för att man sista tiden ska vara en "bruten hjälte" som inte alls fungerar för att man kämpar in i det sista och kör på som om allt vore som vanligt. För att det är det som förväntas och för att det är de kraven man ställer på sig själv. Men vem tackar en för det egentligen! Noone!

Idag har vi i alla fall :-) ätit god middag hemma hos svärmor. Så skönt att få sätta sig vid dukat bord, slippa laga mat och få inta någon annans goda mat!

Imorgon börjar skolan igen och även att barnen "bara" varit lediga 3 veckor så finns en viss spänning i luften, förväntan och nervositet.

Snart dags att knoppa!

Sov gott kära läsare!