I onsdags 9/3 hade jag tid för igångsättning kl 11. Inte riktigt som jag föreställt mig fjärde gången men så fick det bli för att slippa börja med insulinbehandling.

Magen 9/3 på morgonen, vecka 39+2

Mamma och syster kom hit för att vara barnvakt och 10.15 åkte Fred och jag. Jag var så himla nervös och kände mig så orolig inför smärtan denna gång. Måste haft med att göra att jag skulle bli igångsatt, att jag ett par dagar innan visste när jag skulle föda barn och därmed hann grubbla en massa. Jag sa att jag ville köra in för att ha lite annat att tänka på. Vi hann ett par km så hade jag lite för hög fart i en isbelagd kurva och här hamnade vi:

Ser ut som jag typ parkerat på gärdet men jag gled rakt ut och vi stod retligt nära vägen. Men det var för mycket snö så vi kom inte loss själva. Vi ringde efter närmsta bonden som tack och lov snabbt var på plats och drog loss oss. Behöver jag säga att Fred körde resten av vägen :-O

Väl på förlossningen så hade de mycket att göra men de satte en ctg kurva och kände sen. 1,5 cm kvar av livmodertappen och 2 cm öppen. Inte ett smack hade hänt sedan hinnsvepningen :-(

Hinnorna skulle tas så att vattnet skulle gå och sen skulle vi ge det en timme för att se om egna värkar kom igång annars blev det värkstimulerande dropp.

Såhär blev sen dagen D :-) I kort och mycket förenklad sammanfattning

13.00 Hinnorna togs och vattnet gick. Fick efter någon halvtimme oregelbundna men onda värkar.

14.45 Värkstimulerande dropp sätts och då drar det igång ett rejält värkarbete. 3-5       värkar i minuten ska uppnås så droppet höjs var femtonde minut ungefär och ojojoj vilka värkar och intensivt arbete.

16.00 Börjar med lustgas.

17.40 Öppen 7 cm men tror seriöst att jag stryka med av värkarna som är grymma!

18.40 Krystvärkar.

18.48 På fjärde krystvärken föds vår lilla kille. Väkommen älskling <3
           Stadig liten kis på exakt 4200 gram och 51,5 cm.

Det blev en tuff förlosning för lilleman vars hjärtljud sjönk till 60 på slutet. Han återhämtade sig tack och lov men var lite medtagen och väldigt blå då han blev hängandes med huvudet ute lite för länge innan jag fick ut resten av hans lilla kropp.

Han hade svårt att hålla temperaturen samt att han lät när han andades så vi fick stanna kvar en extra natt på spec bb. Han fick ligga i värmesäng och fick lite extra mat. Återhämtade sig fint och igår 11/3 fick vi komma hem.

Att nu sitta med denna lilla människa i sin famn och stryka den lena huden och lukta på honom är himmelriket. Huden är så len att den knappt känns :-) Han är underbar!

Jag återkommer med lite lägesrapport om hur det var att komma hem, resten av familjen osv. För nu ska här sovas och ammas :-)

Natti!