Jag borde vara smal som en pinne!

Elliot äter sig igenom hela nätterna och har gjort ett bra tag nu. Som mindre var han supertuttig även dagtid så rent teoretiskt borde jag vara smal som en pinne. Men det är jag INTE! Jag är inte en av dom som allt rasar av under amningstiden, inte med någon av barnen. Jag har gått ner det jag gick upp under gravidteterna ganska snabbt efter förlossningen med alla utom Julia då några kilon hängde sig kvar ända tills jag blev med Wilmer. Men sen är det tvärstopp. Inte ett gram tas av denna välvadderade kropp för att nära de små vid amning. Jag går inte upp heller. Men det vore ju fantastiskt skönt om amningen kunde ta en del. Det skulle ju liksom hjälpa till på traven och ge lite extra resultat när jag tänker på vad jag äter och rör på mig. Inget jag grämer mig över längre då jag efter 4 barn vet att det är så men jag kan ju få reflektera och önska att det vore så.

Jag vet att när jag stressar och sover dåligt så mår inte vikten bra, inte då heller går jag ner utan det är som att kroppen låser sig. Trots för många kilon så stänger den av och slår vakt om sig själv. Jag har under alla år undrat över detta men så hörde jag på radion för något år sen att forskare kommit fram till att stresshormoner slår olika på olika människor. En del rasar kilona av och andra funkar precis som jag och går rent av upp i vikt med. Märkligt hur olika det är med allt.

Summa sumarum blir ju då att jag behöver mer sömn, stressa mindre samt röra på mig och tänka på vad som slinker in genom munnen. De två sistnämnda är ju inte särskilt svåra, det är ju upp till mig. De andra två är lite svårare att hantera och åtgärda. Det är mycket stress med 4 barn och med en bebis som kan tutta i oändlighet på nätterna så blir min sömn väldigt sönderhackad. Vi har ju liksom 2 små som vaknar om vartannat på nätterna, det är drömmar, missnöje, kissiga blöjor, mat och ja allt möjligt :-)

Kanske börjar bli dags att jag avlägsnar mig från vårt sovrum och att Fred får ta Elliot ett par nätter så vi kan bryta detta nattätande. Elliot själv sover ju inte bra heller.

Oj nu svävade jag iväg om allt möjligt. Är ungefär så jag känner mig idag, lite osammanhängande, trött och luddig ;-)

Trevlig onsdag!

Vi ska fira min fina syster Sara i eftermiddag som fyller år. Älskade lillasyster!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Trackback
RSS 2.0