Det killar i halsen, som om en spröd liten fjäder ständigt vispar runt och jag har lust att trycka ner något vasst i halsen och skrapa runt. Den vidriga hostan som är oundviklig vid typ vartannat andetag gör mig tokig. Det svider i näsan som att jag skulle hällt en hel flaska nässpray med menthol i snoken. Huvudet är välstoppat med någon vaddering av något slag. Tjockt, stumt och sprängfyllt. Kroppen vill inte, tung, trött. Förlamad.

Denna beskrivning passar dessvärre inte bara på min dagsform utan på flera andra i denna i familj.

Gårdagen och denna dag har släpat sig fram. Stökiga nätter. Tidiga morgnar. Gnälliga, bärande, snorande, hostande, gäspande dagar släpar sig förbi i en overkligt seg takt.

Solen och utomhustemperaturen rets med oss. Vi vill ju vara ute. Njuta. Friskt och glatt. En annan dag. SNART hoppas jag!