Barn är INTE alltid härliga!

Ni som följt min blogg en tid vet att det kan vara tvära kast här. Jag kan gå från ett inlägg om morgonkaffe till något mer globalt och samhällsnyttigt som berör, upprör eller roar mig.

 


Ni som känner mig privat känner igen den bilden av mig som människa. Hoppas jag ;-) Jag kan vara djupsinnad, allvarlig och engagerad för att snabbt kunna vara humoristisk, glad och lättsinnad.

 


I bloggen kan det ju dock kanske uppfattas som lite spretigt. Eller?

 


Hur som helst, nu går jag från lovprisning av vänner till något annat (lite skamfilat kanske?) :-)

 


Barn är inte alltid härliga!

 

Nä faktiskt inte! Precis lika lite som du själv (och jag) är underbar hela tiden och precis lika lite som din man/sambo/pojkvän (och min sambo) är fantastisk jämt.

 

Inget konstigt alls.

 

Så snart barnen börjar lära sig samspelet mellan människor så vet de också hur de ska agera för att testa gränser och trigga sina nära. De är individer precis som du och jag och eftersom de är just barn så yttrar sig deras humörsvängningar och utvecklingsfaser genom raseriutbrott eller att vara till allmänt förtret för sin omgivning.

 

Göra de saker de såååå väl vet att de inte får göra, inte kunna låta bli att peta på syskonet bredvid i soffan heeeeela tiden fast denne blir galen varje gång, demonstrativt kasta saker och samtidigt söka ögonkontakt med närmast vuxnen. Några få exempel bara.

 

Barn har rätt att ha dåliga dagar precis som oss vuxna och de har rätt att tänja gränser och testa och testa för det är så de lär sig men att säga att dessa dagar är mysiga vågar jag nästan påstå vara en lögn.

 


Lägg då till "egen dålig dag" på en "dålig barndag", ja då är det allt annat än skoj.

 

Bara för att jag som vuxen vill rymma hemifrån vissa dagar, få en paus, andas ut, andas in, så betyder ju inte det att jag är en dålig förälder eller att jag inte älskar mina ungar. Nej utan det tyder på att jag är frisk skulle jag vilja påstå. Bara för att jag är mest mamma så är jag faktiskt en "vanlig" människa med och man får inte en ryggsäck med superkraft tillslängt till sig i samma ögonblick som man blir förälder. Så ja, ibland tappar jag tålamodet, jag tappar orken, jag tycker inte att det är fantastiskt mysigt VARJE dag.

 

Trots detta, trots de där dåliga dagarna (som tack och lov ändå inte kommer sååå ofta) så skulle jag ju gå i döden för mina barn om det krävdes.

 

Det ena utesluter inte det andra och det ÄR tillåtet att inte vara jättelycklig, mysmamma, bullmamma, lekmamma varje dag året om. Det är inte fult på en fläck. Det är mänskligt.

 



Kommentarer
Louise

Halleluja, kunde inte sagt det bättre själv. Älskar mina barn mer än livet självt men ibland vill jag lägga ut dem som bortskänkes på blocket hehe
Hoppas du får en skön kväll efter en "sådan" dag :-)
Stor Kram!

2013-02-08 @ 21:14:47
URL: http://blandatmedlouise.blogg.se
Veronica

Så ärlig och så sant ditt inlägg!
Och något som jag många gånger tänker på när jag tycker att barnen varit extra tramsiga och trotsiga så är det igentligen inte dom som varit det utan jag som har en dag med kort tålamod, oftast!

Det om jag vet någon annan som fått tillbaka håret, så känner jag inte någon som har samma sjukdom, Men där jag börjat handla peruker och peruk schampo så har dom annordnat en kväll för bara oss med alopecia, med informationer och nyheter:D Så i april ska jag första gången träffa andra i samma situation:) ska bli trevligt!

Svar på lite frågor:) Jag jobbar som undersköterska i hemvården och läser in och upp gymnasie betygen för att senare söka in på psykologprogrammet :)

Vad gör du för trevligt i helgen? Kram

2013-02-09 @ 17:48:59
URL: http://4livliga.blogspot.se
Sofia

Kan bara instämma!!:-)

2013-02-10 @ 07:48:51


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Trackback
RSS 2.0