Hej,

Jag skriver nu ett brev till dig då min muntliga önskan inte tycks nå fram. Egentligen skulle jag vilja svära och skrika på dig för nu räcker det men jag är ju samtidigt så beroende och glad över dig så jag vill inte göra mig osams med dig.

På kvällen och natten är du ju livsviktig och jag (ingen annan heller för den delen) skulle inte överleva om du inte fanns i mitt liv för då skulle inte natten sen innebära den återhämtning som behövs.

Men ditt eviga besökande dagtid är jag måttligt road av nu faktiskt. Jag har ju en massa som jag vill och måste göra men du försöker hela tiden hindra mig och ibland lyckas du. & jag gillar inte när du vinner. Du har ju din tid så måste du hela tiden kräva mer?! Jag lovar att vara dig lydigare på kvällen och göra som du då önskar bara du släpper ditt grepp om mig dagtid.

Snälla, snälla tröttheten låt mig få vara lite ifred, låt piggheten och energin få sin tid och plats med. Det är mycket mer än du som ska få plats i mitt liv så därför måste allt turas om och ha sin tid och plats. Din tid är på kvällen och dessvärre på morgonen när klockan ringer men det står jag ut med bara du lämnar plats åt andra.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning

Nina

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

;-) :-)

Haha tänk om det funka såhär, att man kunde göra så! :-)