Bedrövad
Jag fick idag veta att en pappa på Lova och Elliots dagis dog i lördags. Jag har inte sett honom på ett tag och jag visste att han haft cancer som även återkommit vid ett par tillfällen men jag visste inte att han var dålig nu.
3 små barn och fru lämnar han efter sig varav det minsta barnet är 5 år.
Känslorna inför denna sjukdom är nästan omöjliga att beskriva för det är ett enda kaos. Jag blir arg, förbannad, besviken, uppgiven, bedrövad, så fruktansvärt ledsen m.m. Känslorna liksom bara svämmar över och de handlar om de som blir kvar, människan som fått lida till slutet och framfarten som denna sjukdom har.
Ingen går säker, den slår liksom bara till och vill den som värst så slår den ut dig helt och lämnar en familj i spillror och sorg efter sig.
Jag tycker den är OND. Ondskan har skaffat sig ett uttryck i form av en sjukdom och den bryr sig inte om vem, när, var eller hur utan bara att.
Hemska hemska sjukdom!
Usch! Förbannade jävla sjukdom! Överallt!!
Fy och urs och blä. Vi har haft den hemska sjukdomen nära oss men det slutade gott! Men sån ovisshet och så många som blir lidande med den som blir drabbad! Jag kallar det för ett monster som äter upp människan inifrån. Hemskt!
Det med bodyn herregud ingen fara vännen! 2 månader kvar till bebis kommer:) du har gott om tid på dig;)
Kram
Fruktansvärd sjukdom :-(
