Någon som jag inte känner...

...har gått bort i veckan. Jag vet vems hans sambo är då hon var en av de två systrar som var ledare för Julias kvällsgymnastik när hon var mindre.
 
Döden kom och solkade ner denna ljuva fredag. Jag avskyr döden. B o k s t a v l i g e n AVSKYR. Det är väl givetvis ingen som gillar döden men hela min insida vrider sig i plågor, avsmak, rädsla och avsky när jag tänker på döden och när den slår till så jag vet vem det är som gått bort. Jag får mota mina tankar ofta då jag vet hur ångestframkallande det är för mig. Men som en sådan här kväll så är det omöjligt att helt stoppa dom.
 
Denna unga man dog i veckan och hittades hemma på golvet av sin sambo. Ännu vet väl ingen vad som hänt, antar att obduktion måste göras.
 
Varken han eller hans sambo är 30 år, inte säker men tror de är 27, och de har en liten gosse tillsammans.
 
Det är så fruktansvärt och det är så vansinnigt orättvist så jag vill skrika! Det finns gamla människor som både känner ensamhet och är sjuka och faktiskt inget hellre vill än att få lämna in och de blir liggandes år efter år. Totalt ovärdigt. Lika ovärdigt är det då att unga människor och barn ska ryckas bort från livet och lämna sina älskade söndertrasade av sorg och saknad. 
 
Rent ut sagt ett förbannat idiotiskt sätt som liv och död är uppbyggt på. Vad är poängen med detta? Jag tror att något kommer efter detta liv, det bara måste göra det! Det måste vara värt att slitas bort från sina nära och kära, jag vägrar tro annat! Synd bara att vi inte kan få någon tröst i det när döden slår till, någon slags vetskap om att det är inte slut fast det känns som livet även dör för de som lämnas kvar här på jorden i sorg och saknad....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Trackback
RSS 2.0